Om att vara nöjd och glad!

Vaknade alldeles varm i själen. Tänkte på hur ett kort textmeddelande kan förmedla en hel historia. Hur några få ord och meningar kan visa tecken på total trygghet. Hur ett långt samtal kan väcka ”mera, mera”! Man vill aldrig sluta prata för man har så otroligt mycket att säga.

Tänkte också på motsatsen, hur ett långt samtal kan vara hur tomt som helst…man pratar och pratar och efteråt sitter man som ett frågetecken och undrar; vad sa vi?

Det är väldigt underligt hur olika vi människor är men jag tycker det är skönt att kunna vara öppen för alla sorter och tycka om sina vänner på olika sätt. En del är man stöd för. Andra är stöd för en själv.

 

Några garvar man bara ihop med, några lyssnar man bara på och inväntar. Hittar man någon man kan göra allt detta med så är det toppen!  Det lustiga är också att det är inte alltid dom man pratar mest med som man har det ultimata utbytet med. Kan också variera från en tid till en annan. Olika perioder kräver olika umgänge.  Därför är det väldigt skönt att ha vänner av alla sorter. Kompisar och bekanta har jag mängder men den närmaste vänkretsen är ganska snäv även om jag senaste tiden har haft lättare att låta nya vänner ta sig in i cirkeln. Ibland är dom där på besök under en tid och ibland består det för evigt.

 

Jag har dock en ryggsäck som drar i handbromsen då och då. Blir aldrig beroende av någon. Vissa skulle jag sörja djupt om dom försvann ur mitt liv, personer som jag älskar djupt och innerligt men min styrka att vara nöjd med livet och min glädje i att må bra gör mig väldigt stark. Urstark!

Om någon av nån anledning slutar att upprätthålla kontakten, slutar att svara eller höra av sig själv så finns det säkert ett skäl. Ibland bryr jag mig och tar reda på varför och ibland släpper jag det bara.

Ibland vet jag att bästa läge är att avvakta, dom kommer tillbaka. Förr trodde jag direkt att det berodde på mig, att jag gjort något fel? Idag vet jag att så är det oftast inte utan problemet ligger på ett annat plan.

Det händer dock att min åsikt eller tanke inte passar in i någons liv. Jag har ett mycket öppet sinne och låter alla tycka det dom vill, påverkar inte och pådyvlar ingen mina tankar även om jag gärna berättar om dom. Däremot kan jag vara ganska principfast och obstinat när det gäller min egen person och integritet. Men inte förrän efter jag övervägt allt det jag fått till mig, vänt och vridit på andras åsikter och känt efter om det är läge för mig att tänka om.

 

Medan jag satt här och skrev ner mina tankar så malde tv:n i bakgrunden. Plötsligt började programmet ”Par i terapi”. Jag uppfattade inte alla ord men uppfattade stämningen och kände hur ilskan började bubbla upp. Jo, jag kan bli arg men bara lite…… Var tvungen att stänga av då jag hör hur vuxna människor hamnar på tonårsnivå i ton och tal trots att det sitter en terapeut och flera tv-kameror intill. Eller rättare sagt, jag blev arg på programmet. Självklart har dom problem, annars hade dom inte suttit där men någonstans kände jag mig glad över att jag inte längre reagerar så om någon retar mig. Jag släpper det. Det finns säkert ett skäl. Om någon kränker mig, förtalar mig eller på annat sätt ljuger ihop historier om mig så får jag ta ställning då om det är nån idé att lägga kraft på att rentvå mig eller bara släppa det också.

Jag har av olika skäl haft för mycket negativ energi omkring i livet så jag har inte tid med det längre. Nu får det bara plats positiv energi. Nej, jag är inte euforisk eller har hamnat i något ”frälst” tillstånd. Jag är bara nöjd.

Jag är sjukpensionerad pga värk, fibromyalgi och ”borde” kanske ha deppat ihop enligt instruktionsboken. Men faktum är att diagnosen blev vändningen för mig. Innan det var katastrofen ett faktum, när man inte vet vad man drabbats av. Har fått vara med alla mina barn under deras tonårstid och haft möjligheten att vara mamma på heltid. Kanske inte alltid (läs aldrig) ett välstädat hus men alltid rena kläder, lagad mat på bordet efter skolan, hämtade och lämnade med bil i alla lägen.

Åter igen……jag är nöjd!  Glad!

Punkt!

 

Ha det gott därute! Nu ska det göras potatisgratäng och grillas revben, yngste sonen är på ingång!

Smärta

Funderar lite över fredagskvällens samtal med en mycket nära vän….vi diskuterar mycket djupa åsikter och tankar….jag sa att det är skönt att må så bra att man nästan skäms. Då fick jag frågan; men du har väl fortfarande ont? Ja, sa jag…men det är bara fysisk smärta…det andra är borta….När det gått nån timme efter vi la på luren kände jag sån glädje över mitt eget svar: Det är bara fysisk smärta…det går att överleva. 

Tack för att du finns, att jag kan prata med dig om allt och att vi är på samma våglängd…tack för att du vill vara med i min familj!

Skrev till henne i morse att ett uttömmande samtal är som att köra en flaskborste genom skallen för att sen kunna fylla på med nya tankar och intryck! Härligt!

Ha en bra dag allihopa!

Ung och bortskämd….

Idag måste jag dela med mig av mina intryck från tisdagens avsnitt av ”Ung och bortskämd” på Svt 1……..är fortfarande fascinerad av att människor ställer upp i dessa reality/förnedringsprogram… Skrev vad jag tyckte på deras FB-sida och här får ni ta del av det…

Jag tycker att David och Hind ska vara stolta över att åka ut först! David för att han tydligt visar att han egentligen inte platsade i detta miserabla gäng…han kommer att klara sig alldeles utmärkt ändå! Han behöver kanske bara lite pushning och mera tid. Hind för att hon bevisar att gemene man inte har den minsta aning om hur man bemöter människor med diverse diagnoser eller andra sociala handikapp. Tycker att det är otroligt starkt att med sitt handikapp överhuvudtaget kunna vara med i så många veckor i en grupp med totalt okända och verklighetsfrämmande människor.
Sen tycker jag, när jag ändå har gjort en utandning i ämnet, att dom som verkligen borde skämmas är föräldrarna…om man på fullt allvar tror att man kan köpa sig loss från konflikter, vilket är precis vad dom gör, då ska man nog ta sig en extra funderare på vad som är viktigt i livet.
Skolan måste också ha misslyckats totalt både med språk, matematik och socialt beteende. Tycker det är katastrof att peka ut dessa ungdomar som ”puckon” (även om jag också fnissat lite över deras härliga och naiva logik) när felet ligger i den vuxenvärld dom har om kring sig. Det var ju trots allt en mamma som insåg att dom själva hamnade på dagisnivå när dom skulle rösta och det är ju en bra början.
Nästa säsong hoppas jag vi ser föräldrar i vardagssituationer utan pengar o kreditkort istället och låter barnen rösta fram vilken förälder som klarar sig bäst på vad naturen ger. Det är mer intressant.

David och Hind; stå på er och var stolta! Ni hade inte så mycket mer att utveckla. Ni kommer att klara er alldeles utmärkt utan förnedringsprogram på TV och ligger redan långt före dom andra.

Nästa vecka åker säkert Jennie och ev. Andreas tror jag. Dom ligger också bra till för att klara ett vanligt liv på egen hand.

Ha det gott alla ungdomar och klipp navelsträngen till era föräldrar…eller åtminstone till deras kontokort. Det är en fantastisk känsla att stå på egna ben. Själv flyttade jag hemifrån när jag var 18, mina egna barn likadant och dom är helt självförsörjande och kommer hem till mamsen för att umgås…inte för att tigga pengar.

Det borde vara varje förälders mål; att vägleda fram självständiga individer!

Vän av ordning ställer sig säkert frågan; varför tittar du? Jo för jag är väldigt intresserad av beteendemönster. Detta programmet speglar många olika varianter av det. Däremot kommer jag aldrig titta på ”Par i terapi”…det är att gå för långt. Makalöst hur man kan ställa upp? Hade man istället använt skådespelare för att delge oss fallen hade jag jättegärna tittat.

Läste denna och tyckte jag ville dela med mig av den…..

Idag känner ja…

Idag känner jag att det varit en väldigt bra vecka. Skulle vilja sammanfatta den med att det är väldigt skönt att veta att jag har en trygghet i mig själv som även räcker till för andra. Har haft samtal med några väldigt nära vänner denna veckan och känt att den gemenskap och dom band vi knöt för många år sen fortfarande är väldigt hårt knutna. Dom kommer aldrig luckras upp. Vi har gamla minnen ihop som vi kan skratta åt, vi har minnen vi kan beklaga ihop och framförallt känna förtroendet som uppstår när man genom bara en blick eller en utandning vet att vi tänker på samma sak. Vi litar helt enkelt på varann fullt ut! Är så glad att dom finns i min sfär igen även om jag inte pratar med alla varje vecka. Men vi hörs av ibland och det räcker. Jag har bara en syster och men hon betyder också oerhört mycket. Vi har ju samma minnen delvis men ur helt olika vinklar och det är väldigt intressant. Vi var i och för sig en bit över 20 innan vi började umgås. Som barn slogs vi och bråkade mest. Eller rättare sagt, jag som var störst satte mig på leksakshögen och deklarerade högt att DET ÄR MITT!…Haha…tvärs emot hur jag beter mig idag….jaja…det har sina rutiga och randiga förklaringar.

Tyvärr avslutades veckan med en begravning av en hästvän – inte nära vän men en person som alltid funnits där och som alltid kom med glada tillrop och kommentarer. Kyrkan var full……där ser man vad riktiga vänner betyder. Det gjorde mig väldigt glad att se att han hade så otroligt många vänner även utanför ridhuset.

Var rädda om varandra och låt aldrig dina gamla nära vänner försvinna!

soluppgång fånga dagen

God morgon! Idag blir det en högst personlig liten berättelse……

 

Ny dag – nya möjligheter.

Jag har inte drömt på flera år. Sen jag flyttade min säng och sover mot öster så händer det plötsligt igen.  Kan det bero på att jag mår ännu bättre nu än tidigare. Sover bättre? Lugnare om kring mig? Nya möjligheter som dyker upp? Ingen aning….men mycket märkliga saker har uppenbarligen hänt senaste tiden och alla efter sängflytten. Känner mig mer öppen. Tar in andras energier och känslor mycket mer än jag gjorde förut. Nya energier. Kan hålla isär vems energi som pockar på uppmärksamhet. Ibland kommer dock oroliga energier från okänt håll. Det vet jag också….att det inte är dom jag är van vid. Jag har även full koll på att det inte är MIN oro.

Under den tiden i mitt liv då jag själv mådde urkasst hände också ofta att jag fick en oroskänsla som jag inte kunde sätta fingret på. En rastlöshet som var väldigt krävande, visste aldrig vad jag ville, flyttade runt som en nomad i unga år. Blev bättre givetvis efter barnen föddes men det har ändå blivit några bostäder under barnens liv också. Den äldste är 23 år och detta stället som är mitt hem nu har jag bott 10 år i. Längsta någonsin….

Automatiskt dök då frågan upp; var detta verkligen min oro? För egentligen stämde inte det beteendet med min grundtrygghet som jag faktiskt har. Nånstans känns det som jag levt nån annans liv ända fram till nu. Mitt illamående och känslan av att aldrig räcka till, var det mitt bekymmer? Eller har jag burit på nån annans smärta?  Jag har en teori….kan vi diskutera i ett annat sammanhang…..Tre stora händelser har påverkat mitt liv väldigt mycket dom senaste 3 åren och efter att det är klart och genomgånget och färdigrest så mår jag oförskämt bra! Jag känner mig som om jag skulle kunna klara vad som helst. Det finns en liten detalj kvar dock som bromsar och det är min muskelsjukdom men jag börjar snart tro att jag kan bemästra den också. Är i alla fall vän med den och behandlar den som en fasttejpad kompis som jag måste leva med, dag och natt. Ibland är det mina villkor som gäller och ibland är det sjukdomens. Men vi har hittat en balans i vårt liv. Balansen har skapats sen jag flyttade ut till landet, till tystnaden och lugnet. Planen är (tyvärr) att huset ska säljas och jag ska flytta in till stan. Men aldrig, aldrig storstan igen. Nånsin.

Jag har gjort några knasiga saker i livet som jag vet att jag aldrig hade gjort om jag mått som jag gör nu. Jag har också gjort en hel del bra saker……3 underbara ungar tex……..vilket är en härlig upplevelse. Nu väntar jag på att få följa dom in i vuxenlivet på riktigt och titta på när dom tar för sig av livet. Tänker stötta dom i vad dom än hittar på (?)……kanske lägga deras hand på handbromsen nån gång men det visar väl sig om det blir nödvändigt.

 

Varför skrev jag nu detta mycket korta och röriga sammandrag av mitt liv? Jo för jag vill dela med mig av den glädje jag känner av, att livet ger mig allt jag vill ha just nu. Fattig som en kyrkråtta, men rik på värme och vänner. Ungarna reder sig som en god sås och två av dom har underbara  sambos som jag älskar lika mycket.

Ha en bra dag alla vänner, kända som okända….Jippi!

Denna dagen ett liv (Farbror Melker)

Idag har jag redan lärt mig en sak fast det är tidig morgon…..ligg inte kvar i sängen o slöa! Gå upp! Hade jag ont i kroppen när jag vaknade? Nej….Hade jag ont när jag väl gick upp 2 timmar senare? Så in i helvete! Ursäkta språket……Okej…nu har vi provat det….inte ligga o dra sig. Upp och ut med hundarna på långrunda direkt. Men jag måste vara ärlig och berätta att min leksak ”Androjden” är kul….lite nya appar nu på morgonkvisten piggar upp! Hittade en app där jag kan ringa gratis till alla om bara min vänner också har den nerladdad! (Blink blink) Ni hittar länken på min privata FB-sida…..

Vad händer idag då? Förmodligen inte mer än andra dagar men det är ju det som är så skönt. Kanske testar grästrimmern. Klipparen tar inte allt. Kanske skiter i det och läser en bok. Kanske förbereder vedskåpet med lite påfyllnad. Det är lite ruggigt i huset nu på morgnarna. Kanske tar en cykeltur idag med. Var jättekul igår. Fast då får väl unge herr Nisse kanske följa med idag……gammeltiken orkar en kortrunda och sen är det viloläge som gäller.

Tror jag börjar med frukost och en tv-titt. Har ju ändå börjat i slöhetsläge så varför inte fortsätta……

Ha en underbar dag och ta vara på dom ljusa stunderna….snart är höstmörkret här med sitt och då gäller det att ha fyllt på förråden…..

Gomorron!Känns…

Gomorron!
Känns som en bra dag idag. Hyfsat väder, frukosten på gång. Ska ut på cykeltur med grannen och kanske det kan bli en och annan svamp också. Märkligt..…i år känns hösten som en befrielse. Ladda inför nytt år redan. Med nya spännande händelser kanske. Börja på ett oskrivet blad……
Idéerna flödar men sen ska dom ju genomföras också. En del resor i livet är avklarade och andra ska påbörjas. Varje morgon avnjuts av lite filurande och meditation innan jag går upp. Idag ska jag bara njuta och göra så lite som möjligt. Av måste-saker…..av njuta-saker kan det få bli hur mycket som helst.

Njut av livet och le åt varandra…det kostar ingenting!

God morgon! Ha…

God morgon! 
Har varit lite slapp i skrivarhänderna ett par dagar. Ibland måste man ju ta tag i dom vanliga sysslorna också. Även om huvudet är fullt av inspiration är det inte alltid det räcker till ända ner i fingrarna. Pauser är viktigt……