Rapport från SMHI…..

Tyckte jag hörde på väderleksrapporten i morse att det skulle bli pannkaksväder idag. Nu är jag övertygad! Med regnet smattrande på fönsterblecket så……
Har trånat i 3 veckor efter detta goda – idag har vädret övertalat mig! 
Mums!

Bild

Annonser
av loppan60

Hemma igen!

1 maj 2014

 Längesen jag skrev i bloggen. Det har varit tomt. Hänt mycket men inget har velat komma ut i skrift. Idag bestämde jag mig av en rad olika anledningar att det var dags att börja skriva igen. Dels för att jag behövde presentera mig i en del olika sammanhang och dels för att jag ändå inte kan röra kroppen så mycket när det blåser. Märkligt var också i morse att jag vaknade utan extremvärk. Tänkte först skriva utan värk endast men insåg att det inte stämde riktigt. Märker att jag vant mig att ha extremvärk jämt så den ”vanliga” är liksom en del av livet helt enkelt. Men det var en skum känsla. Hur gör jag nu? Man kanske kan vänja sig vid det också?

 Vad har hänt sen sist? Jag är tillbaka i mitt hus i skogen. Huset gav mig en stor kram några dagar efter att jag flyttat in och öppnade sig igen. Öppnade mina sinnen igen. På både gott och ont. I mitt hus ”pratar” jag med både kända och okända. Upplever känslor från kända och okända, från levande och icke levande. Det gjorde jag inte när jag bodde i stan bland alla ljud. På något sett var det lite befriande att inte ständigt ta in andras sorger och ångest. För av någon anledning är det sällan glädjeyttringar kommer den vägen. Här i huset blev det lite för mycket då det hänt några vänner en hel del jobbiga saker men som tur är har jag folk omkring mig som kan hjälpa mig stänga ner en aning. Är också svårt att släppa taget när man egentligen inte vill men jag har gjort en deal med han/hon/dom; jag håller dig/er i handen hela livet men jag kan inte bära runt ångesten som en sjal runt halsen. Det märkliga och som är det mest fascinerande är att budskapet gått fram. Huset har lugnat sig. Jag vaknar inte dygnblöt av ångestsvett längre utan vaknar lugnt och fridfullt med mina egna tankar. Ibland andras tankar men dom vet att jag hör minsta lilla så dom behöver inte ”skrika” för att jag ska höra. Jag vet vad som hänt, jag förhåller mig till det. Men jag håller kvar handen hårt. Lite udda upplevelser händer men dom stannar i min inre krets, vill ju inte bli hämtad av männen i dom vita rockarna. 

Nu har jag och huset hittat balansen i vår tillvaro igen och med hjälp av denna underbara varma vår har extremvärken fått böja sig lite. Tror också huset insett att jag inte kan bo här alldeles själv hur länge som helst så nästa försäljningsförsök kommer att gå bättre.

Bild

Nisse är väldigt lycklig över att vi flyttat hem igen. Han förstod aldrig vitsen med att bo i stan. Han hade inte en massa frågetecken som behövde rätas ut fast han fick väl sig ett och annat bland asfalt och betong!

Bild

Vad mer? Jag har blivit mormor! Jag har blivit precis så fånig mormor som jag var helt övertygad om att bara andra blir. Jag känner så mycket kärlek att det går att skrapa av det i stycken. Underbart!

Om detta skulle jag ju kunna skriva hur mycket som helst men förmodligen har många andra upplevt samma och vet redan hur det är.

Bild

Ha en skön Första Maj-dag!

BildBild

 

av loppan60