Nyårsreflektion

Sista dagen på året. 2014 kallades av många för förändringens år och 2015 för nystarten. I mitt liv kan man absolut säga att det stämt. 2014 innebar en väldig förändring som tvingade mig att nystarta – åtminstone i tanken. Nu ska det bli intressant och se om 2016 kan ge resultat av mitt nya sätt att tänka.

Att jag upptäckt och pratat om mina tomtar på loftet vet alla redan men nu ska jag faktiskt fördjupa mig en aning och skriva ner lite om min upplevelser och försöka se ett samband. Föra dagbok så jag kan lita på mina minnen. Jag har minne guldfisk och tankarna är många gånger virriga pga inre stress, men i takt med att stressen avtar så blir också närminnet bättre. Förr när jag skrev dagbok varje dag behövde jag inte minnas allt i huvudet utan kunde gå till boken och kolla. Dessutom var stressen då kopplad till nuet och vardagen medan den nu är kopplad till historien och när förträngda minnen kommer tillbaks kommer dom inte alltid i ordning och det skapar oreda både i skallen och själen.

Så nu ser jag framåt istället för bakåt. Mina planer är att börja jobba igen, 25-50 % kanske jag kan klara av. Provar jag inte så vet jag inte. Min förändrade livshållning och inställning har gett resultat utan att jag haft någon baktanke och det är det som är så fantastiskt. Det finns många som säger rent allmänt att man måste tänka positivt och bara det kan ju vara stressande. Nej,så enkelt är det inte för alla måsten är stressande och så även sådana glada tillrop. Börja med att ta bort alla måsten och gör det du själv känner att du vill och det du är bekväm med. Då kommer dom positiva tankarna på köpet och du slutar tänka negativt. Då vänder det. Jag skrev några rader sist om Jantelagen och ibland har vi tendensen att använda den på oss själva också. Vi bestämmer redan innan vi provat att vi inte klarar av det. Därför säger jag nu till mig själv; prova så vet du! Inga vilda och negativa gissningar. Varje människa är unik och är bra på många saker.

2016 – låt det bli året då vi sätter oss själva i första rummet utan att bli negativt egoistiska. För då blir vi inga roliga personer. Var glad och gör det du vill utan att såra andra medvetet. Såra omedvetet kommer vi att göra då det alltid finns människor omkring oss som ser det som en kränkning att dom inte är det sjävklara förstaalternativet då vi gör våra val. Det går inte att få alla med på banan vid första försöket men ju mer vi värdesätter oss själva ju fler kommer att haka på tåget och sen kan vi umgås mer på ett balanserat plan. Människor som alltid vill att andra ska lösa deras problem och sen blir förbannade när dom inser att dom kanske borde göra det själva – dom kommer alltid på efterkälken. Men möter vi dom med ett leende kommer dom snart att inse att glada människor har roligare och mår bättre.

En av tankarna med ett jobb är ju för att få några kronor mer i plånboken än min nuvarande sjukpension. Det går absolut ingen nöd på mig för jag har både tak över huvudet, ved att värma mig med och gott om mat i skåpen. Fast ibland vill jag träffa en och annan människa också. Vaa??? Jo det är faktiskt riktigt! Ett litet arbete med en liten lön kan göra det möjligt, dels på arbetsplatsen och dels kan jag ta mig ner till stan lite oftare och träffa min syster och mina go’a vänner. Jag kan inte begära att dom alltid ska komma hem till mig även om jag har gott om plats och stor gräsmatta för sommaraktiviteter, ibland kan ett pubbesök locka även denna lite introverta och obstinata kvinna…..

Nu vill jag önska er alla ett gott slut och ett GOTT NYTT 2016 och hjälp mig hålla tummarna för att fyrverkerierna inte anländer hit till skogen i år också.

Må gott och ta det lugnt med fyrverkerierna även i stan!

Lena

nyår

av loppan60

Förvirrade jultankar

 

Då var julen avklarad….

Det är faktiskt lite så jag ser det nu för tiden. Gjort det ganska länge egentligen men kanske inte vågat erkänna det riktigt. Men nu är det gjort offentligt! När barnen var små och pappa levde träffades vi hela konkarongen och några till och det var jättekul! Syrran var den perfekta tomten – nästan så vi vuxna också började tro på tomten trots att vi visste vem som var i kläderna. Barnen köpte hela konceptet tills ett år när vi kom på den ljusa idén att jag skulle vara tomte istället. Sen var övertygelsen hos barnen att tomten fanns ett minne blott.

Man kan ju skratta åt det hela och det gör jag också men nu när jag vet varför det gick åt skogen , jag har alltid haft en skräck för att aldrig räcka till eller duga, så blir tankarna lite sorgliga.

Märkligt var dock att när jag stod på scen med gitarren eller satt vid nån lägereld och sjöng så fanns aldrig den känslan – tills en ”vänlig” jobbkollega en gång upplyste mig om att ”det var inte roligt att deltaga i lussetåget på jobbet för jag sjöng så högt”…… Jantelagen i ett nötskal – du skall inte tro att du är något. Är du bra på något så visa det för allt i världen inte, någon kan ju tro att du vill vara märkvärdig när du i själva verket bara gör det du tycker är roligt och känner dig trygg i. Som en parentes kan jag nämna att jag deltog inte i lussetåget det året och sen blev det aldrig mer något tåg med anställda. (!?) Gitarren står nu mest och samlar damm och rösten har havererat.

Fast nu kom jag från det ursprungliga ämnet jag tänkt skriva om. Eller så hänger allt ihop på nåt sätt.

Jag har ju haft en alldeles fantastisk höst med många härliga långa promenader och jag har börjat se ljuset i tunneln. Kan äntligen uppleva smärtfria dagar och orkar mycket mer. Det har blåst som satan vissa dagar men jag har inte haft något obehag av det, varken fysiskt eller psykiskt. Tills igår kväll….. när familjen gått hem efter julfirandet så kröp jag upp i soffan och försökte hitta något vettigt på TV. Hade tänt i pannan och väntade på att värmen skulle sprida sig. Så fasen heller….vinden hade vänt. Dom sydliga vindarna hade plötsligt blivit nordliga. Jag fick ett tydligt besked att vädret faktiskt påverkar den här förbannade fibron. Frös inifrån och gick till slut och la mig under täcket och tittade på en film. I morse vaknade jag med ett skov, snuvig och frusen och värk i hela kroppen. Fan också! Inte ens värktabletterna hjälpte. Tre timmar senare var det plötsligt över. Jaha? Vad hände nu? Tog på mig kläderna och gick en runda med hunden. Vinden hade vänt igen och mojnat….. Blev dock bara en kortis och tur var väl det! Fem minuter efter jag kommit hem öppnade sig himlen och en rejäl hagelskur infann sig.

Jag börjar mer och mer se ett samband mellan fibron-väder-depression samt att flera av oss haft en eller annan obehandlad infektion i livet. Det har jag sagt länge men eftersom jag inte alltid dokumenterar dagsformen längre, kanske ska börja med det igen, så vet jag inte alltid säkert vad som påverkar vad. Minnet är ju inte min starkaste sida. Det är en biverkning av trötthet och koncentrationssvårigheter.

Julaftonen var ju bra trots all sorg som finns efter tragedin förra året men jag är en positiv människa i grunden och jag vägrar ge upp. Dessutom har tiden som gått, 18 månader, också gett möjlighet till en enorm reflektion över livet som varit mitt och det har faktiskt varit positivt. Även om en del upptäckter och insikter varit tuffa så är jag övertygad om att det kan bara bli bättre. Har du varit nere i dyngan och vänt så finns det bara en väg kvar. Uppåt!

Okej….lite sidospår blir det mellan varven men dom har sin uppgift dom också. För varje bakslag blir jag starkare och en vacker dag kanske bakslagen upphör och då är jag beredd att möta den lösning jag väntar på.

Ja detta blev ju en något förvirrad text….eller? Den kanske är helt solklar egentligen för livet faktiskt är väldigt varierande och lätt förvirrande ibland. Jag skulle bara skriva om sambandet mellan väder och värk men eftersom depression och sorg påverkar humöret så har jag också mindre ont när jag är glad och mer ont när jag är lessen. Eller när jag är glad så känner jag inte av värken. Eller när jag har ont blir jag lessen. Vilket är det?

Hur jag än vänder och vrider på det hela så har allt ett samband. Därför blir det också trassliga texter vissa dagar. Förr hade jag aldrig accepterat det. Jag hade filat och fixat med texten så den blir korrekt, både innehållsmässigt och språkligt. Nu skriver jag mer på känsla. Jag måste inte detaljförklara allt (fast jag känner att nu börjar det klia i fingrarna och jag undrar; vad är det jag skriver nu då?) utan låta läsaren tolka min text utifrån SITT liv istället för att promt förklara hur MITT har varit. Det ser jag som ett framsteg för mig hur luddig texten än blir. Befriande. Ingår lite i trenden jag och min syster försöker införa i våra liv: Våga bryt mönster!

För att vara en människa som aldrig vågat gå utanför ramarna pga av den press jag levat under så börjar jag bli riktigt trotsig! Köpte tex nya julgardiner i år….. Ve och fasa! Går det? Jajamän! Det blev riktigt bra….kände att det var MITT köksfönster. Fast när jag testade nästa års idé på äldste sonen om att skippa grönkålssoppan nästa jul, då stannade liksom luften. Det blir soppa nästa år också…..hahaha…..

2015-11-24 14.00.12

 

Jaja…nu tar jag mina förvirrade tankar och kliande fingrar och förpassar mig till lämplig hörna för att räta ut kroppen. Bok eller TV? Det får vi se….kan hända mycket på vägen mellan arbetsrummet och tv-rummet. Det ligger ett kök i mellan….

Slänger också ut en fråga; vem vrider på mina ugglor?

För några veckor sen stod dom lite slarvigt i fönstret och jag tänkte hunden hade petat till dom när han tittat ut. Rättade till dom och tänkte inte mer på det. I morse hade bara den vänstra vänt sig ett halvt varv och stod med ryggen mot rummet. Såg det inte förra veckan när jag ställde en tomte framför men det är ingen garanti för att det inte hänt redan då. Nu tog jag ett kort för att övertyga mig själv att jag ställt dom rätt. Spännande och se om det händer igen….Återkommer!

20151225_085127[2]

 

Ha en god fortsättning och se alltid livet från den ljusa sidan! Hur mörkt det än verkar te sig för tillfället.

Lena

av loppan60

Häxjakt

Har länge funderat på en text kring fenomenet ”Kasta skit på andra för att plåstra om sitt eget illamående” och idag fick jag oväntad hjälp genom dagens avsnitt i Svt:s julkalender. Det handlade om häxor och hur man använde sig just av dessa för att skylla alla möjliga tillkortakommanden på.

Reagerade på pojken i avsnittet som säger; ”Alltså det här med häxorna hade man bara för att skylla problemen på nån….”

Ja, tänkte jag, är det inte så vi gör fortfarande? När något tråkigt händer så kastar vi oss genast över närmast möjliga person och skyller den för eländet. Vi ser det i vänkretsen och vi ser det grannskapet. Vi ser det i familjen och vi ser det på jobbet/skolan. Vi ser det privat och vi ser det i det offentliga, som politiken tex.

Alla gör det! Mer eller mindre.

Det fanns något på häxornas tid som hette ”Vis-gossar” sa dom i avsnittet. Dessa pojkar blev utsedda och ombedda av någon att peka ut häxan och som samma pojke sa; hon sa jag var speciell och det vill väl alla vara?

Så pojken trodde på sin speciella talang och pekade ut häxan, helt utan grund utan bara för att någon annan börjat sprida ryktet och såg sig själv som den rättfärdige.

Jag tror att vi måste börja rannsaka oss själva och alla rykten som sprids både i vår närhet och i sociala medier. Rykten är en hemsk variant av mobbing och den som sprider dyngan känner sig som en kung för ett tag.

Nu till samvetet…..har du gjort så själv? Eller kan du kasta första stenen och säga att du har ett fläckfritt liv och leverne? Att du aldrig ondgjort dig över någon som satt käppar i hjulet för dig?

Självklart kan du inte det! Vi har alla spytt vår galla över någon eller några som passerat våra vägar och satt spår i oss. Frågan är bara; var går gränsen? Man kan ju heller inte alltid bara vända andra kinden till och ta emot hur mycket skit som helst själv utan att få försvara sig.

Men det är när du börjar sprida rykten som det börjar bli fel……

Jag kommer inte att kasta första stenen för jag har många i mitt inre som jag kastat både ve och förbannelse över men jag behåller det mesta för mig själv. Jag samtalar med pålitliga vänner givetvis för att klargöra och fundera högt men det gäller att vara självkritisk också. Man måste rannsaka sig själv innan man börjar anklaga andra.

Frågan om vem som börjar sprida skit och varför kommer alltid finnas.

A kastar skit på B för A mår dåligt. A mår dåligt för att C kastade skit på A. C kastade skit på A för att D svikit C…….så kan vi hålla på i all oändlighet om vi inte börjar ta ansvar för vårt eget handlande.

Om jag tar ansvar för mitt så tar du ansvar för ditt. Sjävklart har kombinationen av ditt och mitt blivit ett tredje fenomen och vi kan konstatera att den gamla devisen håller än….

Det är aldrig en människas fel att två träter.

Dom sa i avsnittet att häxeriet och förföljelsen av häxor upphörde i slutet av 1600-talet. Jag undrar det jag…..tycker nog att vi bara omskrivit det hela. Är du då dessutom en människa som går dina egna vägar, ja då jäklar…..

Jag har också tänkt tanken att; oj vad den människan är knepig…vad knasigt hen bär sig åt….nej, hen vill jag inte umgås med för hen har så konstiga saker för sig.

Men hur är jag då? I andras ögon? Mina tidigare nämnda tomtar jag har på loftet slår inte alltid väl in hos alla. Är jag konstig då?

Kanske….kanske inte….det kan också vara så enkelt att våra kemier inte klickar…..

Alla kan väl inte älska alla här i världen ♪♫♪♫♪♫

Nej, det kan vi inte men vi behöver heller inte vara elaka mot varandra.

Må gott där ute och le åt varandra lite mer än vanligt!

10153701_884731328232213_2520336043232130536_n

av loppan60