Häxjakt

Har länge funderat på en text kring fenomenet ”Kasta skit på andra för att plåstra om sitt eget illamående” och idag fick jag oväntad hjälp genom dagens avsnitt i Svt:s julkalender. Det handlade om häxor och hur man använde sig just av dessa för att skylla alla möjliga tillkortakommanden på.

Reagerade på pojken i avsnittet som säger; ”Alltså det här med häxorna hade man bara för att skylla problemen på nån….”

Ja, tänkte jag, är det inte så vi gör fortfarande? När något tråkigt händer så kastar vi oss genast över närmast möjliga person och skyller den för eländet. Vi ser det i vänkretsen och vi ser det grannskapet. Vi ser det i familjen och vi ser det på jobbet/skolan. Vi ser det privat och vi ser det i det offentliga, som politiken tex.

Alla gör det! Mer eller mindre.

Det fanns något på häxornas tid som hette ”Vis-gossar” sa dom i avsnittet. Dessa pojkar blev utsedda och ombedda av någon att peka ut häxan och som samma pojke sa; hon sa jag var speciell och det vill väl alla vara?

Så pojken trodde på sin speciella talang och pekade ut häxan, helt utan grund utan bara för att någon annan börjat sprida ryktet och såg sig själv som den rättfärdige.

Jag tror att vi måste börja rannsaka oss själva och alla rykten som sprids både i vår närhet och i sociala medier. Rykten är en hemsk variant av mobbing och den som sprider dyngan känner sig som en kung för ett tag.

Nu till samvetet…..har du gjort så själv? Eller kan du kasta första stenen och säga att du har ett fläckfritt liv och leverne? Att du aldrig ondgjort dig över någon som satt käppar i hjulet för dig?

Självklart kan du inte det! Vi har alla spytt vår galla över någon eller några som passerat våra vägar och satt spår i oss. Frågan är bara; var går gränsen? Man kan ju heller inte alltid bara vända andra kinden till och ta emot hur mycket skit som helst själv utan att få försvara sig.

Men det är när du börjar sprida rykten som det börjar bli fel……

Jag kommer inte att kasta första stenen för jag har många i mitt inre som jag kastat både ve och förbannelse över men jag behåller det mesta för mig själv. Jag samtalar med pålitliga vänner givetvis för att klargöra och fundera högt men det gäller att vara självkritisk också. Man måste rannsaka sig själv innan man börjar anklaga andra.

Frågan om vem som börjar sprida skit och varför kommer alltid finnas.

A kastar skit på B för A mår dåligt. A mår dåligt för att C kastade skit på A. C kastade skit på A för att D svikit C…….så kan vi hålla på i all oändlighet om vi inte börjar ta ansvar för vårt eget handlande.

Om jag tar ansvar för mitt så tar du ansvar för ditt. Sjävklart har kombinationen av ditt och mitt blivit ett tredje fenomen och vi kan konstatera att den gamla devisen håller än….

Det är aldrig en människas fel att två träter.

Dom sa i avsnittet att häxeriet och förföljelsen av häxor upphörde i slutet av 1600-talet. Jag undrar det jag…..tycker nog att vi bara omskrivit det hela. Är du då dessutom en människa som går dina egna vägar, ja då jäklar…..

Jag har också tänkt tanken att; oj vad den människan är knepig…vad knasigt hen bär sig åt….nej, hen vill jag inte umgås med för hen har så konstiga saker för sig.

Men hur är jag då? I andras ögon? Mina tidigare nämnda tomtar jag har på loftet slår inte alltid väl in hos alla. Är jag konstig då?

Kanske….kanske inte….det kan också vara så enkelt att våra kemier inte klickar…..

Alla kan väl inte älska alla här i världen ♪♫♪♫♪♫

Nej, det kan vi inte men vi behöver heller inte vara elaka mot varandra.

Må gott där ute och le åt varandra lite mer än vanligt!

10153701_884731328232213_2520336043232130536_n

Annonser
av loppan60

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s