Förvirrade jultankar

 

Då var julen avklarad….

Det är faktiskt lite så jag ser det nu för tiden. Gjort det ganska länge egentligen men kanske inte vågat erkänna det riktigt. Men nu är det gjort offentligt! När barnen var små och pappa levde träffades vi hela konkarongen och några till och det var jättekul! Syrran var den perfekta tomten – nästan så vi vuxna också började tro på tomten trots att vi visste vem som var i kläderna. Barnen köpte hela konceptet tills ett år när vi kom på den ljusa idén att jag skulle vara tomte istället. Sen var övertygelsen hos barnen att tomten fanns ett minne blott.

Man kan ju skratta åt det hela och det gör jag också men nu när jag vet varför det gick åt skogen , jag har alltid haft en skräck för att aldrig räcka till eller duga, så blir tankarna lite sorgliga.

Märkligt var dock att när jag stod på scen med gitarren eller satt vid nån lägereld och sjöng så fanns aldrig den känslan – tills en ”vänlig” jobbkollega en gång upplyste mig om att ”det var inte roligt att deltaga i lussetåget på jobbet för jag sjöng så högt”…… Jantelagen i ett nötskal – du skall inte tro att du är något. Är du bra på något så visa det för allt i världen inte, någon kan ju tro att du vill vara märkvärdig när du i själva verket bara gör det du tycker är roligt och känner dig trygg i. Som en parentes kan jag nämna att jag deltog inte i lussetåget det året och sen blev det aldrig mer något tåg med anställda. (!?) Gitarren står nu mest och samlar damm och rösten har havererat.

Fast nu kom jag från det ursprungliga ämnet jag tänkt skriva om. Eller så hänger allt ihop på nåt sätt.

Jag har ju haft en alldeles fantastisk höst med många härliga långa promenader och jag har börjat se ljuset i tunneln. Kan äntligen uppleva smärtfria dagar och orkar mycket mer. Det har blåst som satan vissa dagar men jag har inte haft något obehag av det, varken fysiskt eller psykiskt. Tills igår kväll….. när familjen gått hem efter julfirandet så kröp jag upp i soffan och försökte hitta något vettigt på TV. Hade tänt i pannan och väntade på att värmen skulle sprida sig. Så fasen heller….vinden hade vänt. Dom sydliga vindarna hade plötsligt blivit nordliga. Jag fick ett tydligt besked att vädret faktiskt påverkar den här förbannade fibron. Frös inifrån och gick till slut och la mig under täcket och tittade på en film. I morse vaknade jag med ett skov, snuvig och frusen och värk i hela kroppen. Fan också! Inte ens värktabletterna hjälpte. Tre timmar senare var det plötsligt över. Jaha? Vad hände nu? Tog på mig kläderna och gick en runda med hunden. Vinden hade vänt igen och mojnat….. Blev dock bara en kortis och tur var väl det! Fem minuter efter jag kommit hem öppnade sig himlen och en rejäl hagelskur infann sig.

Jag börjar mer och mer se ett samband mellan fibron-väder-depression samt att flera av oss haft en eller annan obehandlad infektion i livet. Det har jag sagt länge men eftersom jag inte alltid dokumenterar dagsformen längre, kanske ska börja med det igen, så vet jag inte alltid säkert vad som påverkar vad. Minnet är ju inte min starkaste sida. Det är en biverkning av trötthet och koncentrationssvårigheter.

Julaftonen var ju bra trots all sorg som finns efter tragedin förra året men jag är en positiv människa i grunden och jag vägrar ge upp. Dessutom har tiden som gått, 18 månader, också gett möjlighet till en enorm reflektion över livet som varit mitt och det har faktiskt varit positivt. Även om en del upptäckter och insikter varit tuffa så är jag övertygad om att det kan bara bli bättre. Har du varit nere i dyngan och vänt så finns det bara en väg kvar. Uppåt!

Okej….lite sidospår blir det mellan varven men dom har sin uppgift dom också. För varje bakslag blir jag starkare och en vacker dag kanske bakslagen upphör och då är jag beredd att möta den lösning jag väntar på.

Ja detta blev ju en något förvirrad text….eller? Den kanske är helt solklar egentligen för livet faktiskt är väldigt varierande och lätt förvirrande ibland. Jag skulle bara skriva om sambandet mellan väder och värk men eftersom depression och sorg påverkar humöret så har jag också mindre ont när jag är glad och mer ont när jag är lessen. Eller när jag är glad så känner jag inte av värken. Eller när jag har ont blir jag lessen. Vilket är det?

Hur jag än vänder och vrider på det hela så har allt ett samband. Därför blir det också trassliga texter vissa dagar. Förr hade jag aldrig accepterat det. Jag hade filat och fixat med texten så den blir korrekt, både innehållsmässigt och språkligt. Nu skriver jag mer på känsla. Jag måste inte detaljförklara allt (fast jag känner att nu börjar det klia i fingrarna och jag undrar; vad är det jag skriver nu då?) utan låta läsaren tolka min text utifrån SITT liv istället för att promt förklara hur MITT har varit. Det ser jag som ett framsteg för mig hur luddig texten än blir. Befriande. Ingår lite i trenden jag och min syster försöker införa i våra liv: Våga bryt mönster!

För att vara en människa som aldrig vågat gå utanför ramarna pga av den press jag levat under så börjar jag bli riktigt trotsig! Köpte tex nya julgardiner i år….. Ve och fasa! Går det? Jajamän! Det blev riktigt bra….kände att det var MITT köksfönster. Fast när jag testade nästa års idé på äldste sonen om att skippa grönkålssoppan nästa jul, då stannade liksom luften. Det blir soppa nästa år också…..hahaha…..

2015-11-24 14.00.12

 

Jaja…nu tar jag mina förvirrade tankar och kliande fingrar och förpassar mig till lämplig hörna för att räta ut kroppen. Bok eller TV? Det får vi se….kan hända mycket på vägen mellan arbetsrummet och tv-rummet. Det ligger ett kök i mellan….

Slänger också ut en fråga; vem vrider på mina ugglor?

För några veckor sen stod dom lite slarvigt i fönstret och jag tänkte hunden hade petat till dom när han tittat ut. Rättade till dom och tänkte inte mer på det. I morse hade bara den vänstra vänt sig ett halvt varv och stod med ryggen mot rummet. Såg det inte förra veckan när jag ställde en tomte framför men det är ingen garanti för att det inte hänt redan då. Nu tog jag ett kort för att övertyga mig själv att jag ställt dom rätt. Spännande och se om det händer igen….Återkommer!

20151225_085127[2]

 

Ha en god fortsättning och se alltid livet från den ljusa sidan! Hur mörkt det än verkar te sig för tillfället.

Lena

Annonser
av loppan60

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s