Kaos eller inte?

Snöovädret……När larmet tystnar…..

Igår kväll hörde jag att det skulle komma in ett jäkla snöoväder. Skit också …tänkte jag. Men mitt största problem är att det blir en kort hundpromenad. Kan jag stå ut med. Min bok hämtade jag igår på biblioteket och veden är inte långt borta. Snö isolerar ju så kanske jag inte behöver elda så mycket.

Min första reflektion är;  är det jag som tänker så här? Förr var minsta snöflinga lika med katastrof, ångest, depression och svår värk. Något har uppenbarligen hänt. ….

På morgonen visade det sig att snöovädret orsakat ca 5 cm snö. Max. Jäkla hojtande över det lilla…..SMHI….suck. Tills jag satte på morgonnyheterna. Hoppsan!  Jag tar tillbaka mina stön …😥😥😥

Min andra reflektion blev; reportern konstaterar att det är så tyst! Välkommen till min värld!  Så har jag  det jämt och njuter ständigt av det. Oavsett årstid.

Men det är lite kontraster i nyhetsrapporteringen. Ena minuten talas om Lesbo och flyktingkatastrofen. Våldtäkter och bensinindränkta nappar. Nästa minut handlar det om ”snökaoset” i Göteborg.  Staden är lamslagen. Bussar och spårvagnar står still. Plogbilen körde fast enligt reportern men bilden visade något helt annat….det tog emot lite och bilen backade och valde nytt spår.  Människor irrar runt med sina mobiler i handen för att hitta en lösning för att komma till jobbet. Självklart blir det virrigt i samhället när rytmen störs men det kanske är dags att tänka om? Kanske vi behöver lite störningar i vår skyddande verkstad så vi förstår vad som är viktigt i livet?

Några log och tyckte det var vackert!  Skönt!  (Sa jag det? Också? 😨😨) Nej, jag kommer aldrig tycka om vintern eller kyla men jag blev glad av att andra kan njuta och se något positivt i ”kaoset” och jag blir glad av att jag inte heller ser det som jordens undergång längre.

Du bestämmer givetvis själv vad som är viktigt för dig i livet men….passa på att njuta av stillheten, meditera, lyssna på en bok, prata med dina medresenärer.  Världen går inte under för att det faller snö och människan är en fiffig, påhittig och problemlösande varelse.  Det ordnar sig! Däremot kanske vi får problem om vi inte blir vänner med varandra och tar hand om våra medmänniskor. Som i andra delar av världen. ….

Själv tänker jag fortsätta fascineras av min egen positiva inställning som jag fortfarande är lite chockad över!  Här har snön legat ett tag och jag lider bara när jag välter ner i en snödriva. För det händer ibland när jag och hunden har olika uppfattning om hur promenaden ska genomföras.

Tjing!

Lena

2016-01-19 08.03.34

av loppan60

En annorlunda bantning….

När ilskan plötsligt släppte….

I lördags vaknade jag efter 8 timmars oavbruten sömn och kände mig tom på ett positivt sätt. Glad och utvilad.

Efter jag tänt i pannan och gjort frukost insåg jag plötsligt – jag var inte arg längre….en tyngd hade släppt. Den största tyngden.

Jag har varit arg sen 6-7 årsåldern, levt med en inneboende ilska, sorg, frustration och ångest. Har aldrig fått ett riktigt grepp om vad jag varit arg på eller varför jag varit drabbad av denna obegripliga tyngd. Men efter att ägnat dom senaste ca 18 månaderna åt en resa bakåt i tiden har jag plötsligt förstått, insett och gjort upp med kaoset och bestämt mig för att ska jag kunna gå framåt och få till ett resultat, måste jag släppa greppet om ilskan. Nu är det gjort.

Att ha ett argt driv var lite charmigt när man var ung och stod på barrikaderna men hänga upp all tråkighet man varit med om i livet på en eller flera personer/händelser när man är 55+ känns lite slappt. Visserligen har det varit nödvändigt att vända och vrida på alla minnen som dykit upp men när dom väl är bearbetade ska dom ur ryggsäcken. Nu ska nya glada minnen fylla säcken istället. Kommer det nya tråkigheter så ge dom ett leende och låt dom ligga utanför.

Hoppas att alla som går med dessa tyngder får eller tar chansen om den dyker upp, att rensa. Känslan som är nu gör mig minst 20 kg lättare (och det gör absolut inget… fniss…). Mitt verktyg har varit det skrivna ordet, både eget och andras, fantastiska vänner som har enorma erfarenheter och vettiga saker att säga och ett jävlaranamma i kroppen som uppenbarligen inte går att knäcka.

Håkan Hellström skriver; jag var nere på fem… ♪♫♪♫♪♫

Förstår vad han menar. Själv har jag en fjäder under fötterna. Du kan trycka och trycka tills jag slår botten men så fort du lättar lite så hoppar jag upp igen. Som gubben i lådan.

Sätt en tyngd av positiv energi under fötterna så kommer ingen att kunna lägga eller trycka ner dig. Det är en härlig känsla. Ibland kan man ligga kvar en stund och fundera på om man ska hoppa upp snabbt igen eller om man ska ta det lite lugnt. Ja, det beror ju på vad som puttat ner en…..

Andras pipor kvinna flöjt

Hade ingen ny bild till denna text så jag kör en gammal. Om din själs strängar har varit i otakt och ostämda hela livet och plötsligt går av är du tvungen att laga dom på riktigt. Brukar säga att med silvertejp och 5-56 kommer man långt men det gäller inte här….

Må gott och passa på att rensa nu när vi ändå är inne i vintervilan så är du piggare till våren!

 

Lena

 

av loppan60